I fredags samlades Köpenhamns-gänget hos mig för att dricka lite godsaker som vi skramlat ihop tillsammans. Temat får väl sägas vara tung-gung i form av humlekraftig öl.
Först ut var en vertikalprovning av en Sierra Nevada Celebration 2007 vs 2008.
Tidigare har jag vertikalprovat både Sierra Nevada Anniversary 2007 vs 2008, samt Samuel Adams Imperial Pilsner 2007 vs 2008, och båda gångerna har faktiskt den äldre versionen avgått med segern, hur konstigt det än må låta.
Denna gång var det dock inget snack om saken. Trots att Wicked Wine säger att du bör köpa en låda Celebration och dricka till den innevarande julen, och sen dela upp den andra halvan till typ midsommar och nästa års julledighet, så kände man nu att den äldre inte var den bättre. Mycket mer honungssötma i doften och mer fadd smak. Tidigare paralellprovningar har jag hittat en mer bitter ton än besk i den äldre varianten, men denna gång kändes det bara tråkigt.
Eftersom vi visste vad som stod och väntade i kylskåpet hällde samtliga fyra av oss båda årgångarna i ett och samma glas och svepte..
Nästa provning bestod i att jämföra två öl ur en ganska ovanlig stil: Imperial Pilsner!
Dessa två är de enda jag fått chansen att testa, och jag känner bara till en annan öl som har samma stil och det är
Rogues Morimoto.
Samuel Adams Imperial Pilsner är ett av mina favoritöl, trots sin ganska obalanserade approach. Det är en käftsmäll med humle.
Mikkeller Draft Bear är även det en jättegod öl, egentligen. För det är nämligen så att trots att man kan hitta den i diverse ölbutiker i Danmark, så är det flaskor från en och samma bryggning. Mikkel har bara gjort den en gång, och de första kommentarerna på ratebeer är från Augusti 2007, så den har nog ett tag på nacken. Dessvärre har min flaska stått i garderoben, dvs i varierande rumstemperatur från Maj 2008. När man läser vad folk som nyligen testat den skriver på ratebeer så får man inte alls intrycket av att den ska vara dålig, för det var tyvärr denna. Inte alls någon skön humleprofil som jag minns, väldigt fadd smak och jag tyckte mest den smakade jäst.
Samuel Adam'sen var helt klart bättre, det var fortfarande ganska koncentrerad humlejuice.
Ser gärna att någon gör ett nytt försök på den här ölstilen, jag gillar den även om den lätt kan bli lite obalanserad.
Arboga 10.3% behöver få lite konkurrens på hyllorna (och parkbänkarna)..
Nästa öl blev Southern Tier's Gemini (10.5%) - en blandning av deras ofiltrerade Hoppe (8%) och deras DIPA Unearthly (11%).
Jag har inte druckit Hoppe men drack Unearthly på Haket för någon vecka sedan och det var nog en av de större besvikelserna jag testat i DIPA-väg. Sjukligt sliskig mandelmassa smakade den.
Så förväntningarna var inte särskilt hög på denna, men det är ju alltid trevligt när man blir positivt överraskad. Den var inte så fruktansvärt söt, utan ganska frisk och trevlig. Klart bättre än Unearthly. Lagom beska.
Nästa tungviktsmöte var de båda dubbeliporna från Port Brewing: Hop-15 och 2nd Anniversary.
Hop-15 hade en sjukligt bra dagsform skulle det visa sig. Det är riktigt färska flaskor Weine kommit över från Brill. När man är på väg att köra ner näsan i kupan märker man med en gång att "Wow!". Efter att fått ner snoken så är det som att grindarna till himmelriket öppnar sig och änglakörer sjunger i ens inre.. Otroligt grym och fräsch doft! Efter att smakat på den är det bara att konstatera att denna är en 10'a när den är såhär färsk. Nog för att Hopslam och Pliny the Elder fått en att uppleva tropisk frukt i vätskeform, så har Hop-15 något jag aldrig tidigare upplevt så starkt: efter att ha svalt en klunk så är det PRECIS som att man har svalt en bit färsk grapefrukt! Visst brukar man snacka om grape och citrusassosciationer när man pratar kraftig humlad öl, men det jag menar är att det precis känns som du haft en färsk bit fruk i munnen. Häftigt.
2nd Anniversary, ja den hade helt enkelt inte en chans när den stod emot en så färsk Hop-15. Den var uppenbarligen inte lika färsk utan var mycket sötare. Roligt nog gillar ju Neal mer söt barleywine, så han och hans bror Anton bytte helt enkelt öl med varandra så båda blev nöjda med två glas av sin favorit..
Behemoth!
Har läst att en del tycker dessa etiketter är så sjukt groteskt fula, men jag måste säga att jag gillar dom, framförallt denna - färgerna bara skriker godis, och när man doftar på ölen så är det precis det som den doftar, utan att vara för söt. Weine påpekade redan när vi drack Hop-15 att han tyckte det fanns likheter i doften med Behemoth och efter att ha kunnat prova dom så tätt inpå varandra så var det tydligt.
Den är otroligt god den här, men jag förstår de som inte tycker det känns som en Barleywine. Den är farligt nära en DIPA anser jag.
Dags för paralellprovning igen: Avery the Maharadja 2006 (batch 3) vs 2008 (batch 7).
För att inte bli för långrandig med text kan man väl säga som så att den äldre versionen såklart var mycket sötare, med en liten nötig ton som man annars ofta hittar hos Great Divide. Den färskare var såklart fräschare, mer humle och frisk samtidgt som den hade en ganska halvsöt maltighet att stå på.
En riktig pärla, den får 9/10 och den ska ha lite cred för att faktiskt vara såpass trevlig som 2006'an var, med tanke på sin ålder.
Nu började man känna av att det inte är mellanöl man provar, men vi avslutar iaf med Double Dog Double Pale Ale från tre olika batchar:
050210 vs 030610 vs 191210
Minnet är av förståeliga skäl inte lika innehållsrikt, men det mest anmärkningsvärda var att den yngsta versionen var otroligt mycket friskare och fräschare än sin bara halvåret äldre bror..
Neal, Anton, Dempa, Weine
Dags att runda av med en liten laguppställning
Tack för en trevlig kväll!
